Den fjärde kolteckningen var ett test, för att se om jag lärt mig allt jag ska. Jag fick en vecka på mig att teckna av en valfri skulptur, på samma sätt som de tre tidigare men utan hjälp och kritik. Och eftersom jag klarade testet har jag nu fått gå vidare från kol på vitt papper till kol och vit krita på färgat papper! Men här är först resultatet av den sista kol-teckningen:

Och så här såg det ut dag för dag:

Här är slutresultatet av min första större cast-teckning i kol, det största projektet hittills på skolan. Jag har hållit på med den sedan februari, men med lovdagar och olika workshops borträknade har den tagit mig ungefär nio veckor att färdigställa.

Processen har sett ut så här: Under de första två veckorna ungefär blockade jag in hela figuren med konturer och skuggformer. Därefter fyllde jag i skuggorna med en ljus ton för att se formerna bättre och gick igenom hela figuren på nytt för att justera det som blivit tydligare att se. Därefter lade jag också in bakgrunden som en ljus ton.

   

När bakgrunden är inlagd ser man allting mycket lättare och kan börja jag gå igenom figuren mer noggrant. Eftersom detta är ett porträtt är ansiktet det viktigaste i bilden, därför började jag där. Profilen, och speciellt ögats placering och vinklar, tog ungefär en vecka att få till. Därefter gick jag över till håret, ned efter nacken till basen och sedan upp till hakan igen. Samtidigt som jag gjorde klart teckningen av casten fyllde jag också i bakgrunden och började lägga in halvtoner, vilket leder till att teckningen mer och mer förlorar sina konturer och linjer och istället blir ytor i olika valörer som smälter samman och så småningom ger den tredimensionella effekten som är målet med teckningen. Allt som allt tog detta steg ungefär fyra veckor.

 

Nästa steg kallas The big look, och nu gäller det att få teckningen att fungera vad gäller valörerna. Man utgår hela tiden från den vitaste punkten, där ljuset faller, och jämför alla valörer mot den. Med kol kan man få till en mörkare svärta än med blyerts, men man kan ändå inte få till samma valörskala som i verkligheten, så det gäller att gruppera den information man ser och smälta samman valörer som ligger nära varandra. Den första bilden nedan visar resultatet efter en veckas arbete. När valörerna är på plats börjar slutputsen, modelleringen, då man letar efter kontraster och annat i bilden, förstärker sådant man vill betona, lägger in de detaljer som ska vara med och helt enkelt putsar upp kolet på papperet så att det ligger snyggt, vilket tog drygt en vecka på denna teckning. Efter alla dessa veckor med konstant påtryck är papperet rätt så välbehandlat och tar inte så mycket mer stryk, och då tycker man sig vara klar. Bild två visar min version av den färdiga bilden. Den sista bilden (den färdiga teckningen) är dock det verkliga slutresultatet, efter att lärarna har sagt sitt och pushat en några steg längre (motsvarande ett par dagars extra arbete i detta fall).

  

Skulpturen är gjord av en italiensk-kroatisk renässansskulptör vid namn Francesco Laurana (1430-1502), som jag inte hört talas om tidigare. Han är känd för sina idealiserade kvinnoporträtt, men man vet väldigt lite om vilka som avporträtterats. Just den här skulpturen verkar gå under två namn: ”Portrait of a woman” samt ”Bust of Ippolita Maria Sforza” och är från omkring 1473. Originalet fanns att beskåda i Berlin fram till 1945, numera finns bara kopior, bland annat en gipsskulptur från 1889 på Victoria and Albert Museum i London. Jag hade tänkt se den när jag var där, men det visade sig att den var magasinerad och att det skulle ta två veckor att få upp den, så det var lite synd. Den gipsskulptur vi har på skolan är ett lån från Konstakademien i Stockholm.

Liksom många andra skulpturer var den här målad och dekorerad, klänningen bar ett förgyllt mönster och i hålet fram på bröstet kan det ha suttit ett metallsmycke. Förmodligen fanns modellens namn i plattan framtill. Det finns en teori om att det är Ippolita Maria Sfoza som är avbildad, hon var gift med Alfonso II av Neapel, men det finns ingenting som styrker detta. Totalt finns det nio stycken liknande kvinnobyster av Laurana spridda över världens museer.

Här finns en rolig länk om Laurana och hans förlorade prinsessa. Bilderna nedan är hämtade från denna sida, den första tagen i cast-rummet på Victoria and Albert i London när skulpturen var utställd där och den andra en bild av originalet som förstördes under andra världskriget.

Nästa uppgift är ett test, återkommer om det om en vecka!

Här är resultatet från två kortare poser: en respektive tre veckor. Den första i kol på vitt papper och den andra i kol på tonat papper.

 

Vi hade en vacker pose för vår andra modellstudie, 4 veckor, men den var mycket svårare än den förra. Jag kämpade väldigt mycket med gesten och proportionerna, men i slutändan tycker jag om resultatet:

Dessvärre tog jag inga foton under de första två veckorna, däremot är ”spökena” som vi kallar de utsuddade linjer som inte helt vill gå bort ur papperet, ganska tydliga. Delvis berodde det på att jag i början använde ett för mjukt kol till den typ av papper jag hade (ett handgjort Roma istället för Canson som vi vanligen använder), men det var också väldigt många linjer som var väldigt mycket fel under en lång tid, och därav mycket suddande (och frustration!). Men otroligt nog gick den urusla starten att vända om till slut, och spökena får påminna mig om att allting går! Här är en bild från ett par veckor in, då jag börjat få grepp om den nedre delen av figuren:

Innan jag började på den stora kolteckningen gjorde jag en endagarskiss i blyerts i storlek A3 ungefär. Länge kändes den mycket bättre än kolteckningen, trots att huvudet var alldeles för stort.

På måndag börjar vi på vår tredje modellstudie!

 

Här är min senast slutförda skoluppgift tillika kolteckning. Jag fick några gipsmasker att välja bland och fastnade för denna. Det var bra mycket lättare denna gång än med ögat jag gjorde sist, eftersom jag visste nu hur jag skulle bära mig åt (den första var riktigt trixig). Det svåraste är dock fortfarande att få teckningen rätt.

 

Här är några steg på vägen:

Masken är en gipskopia av en detalj av Berninis barockskulptur ”Den heliga Teresas extas” som finns i Santa Maria della Vittoria i Rom och i sin helhet ser ut såhär:

Bernini ska ha utgått från Sankta Teresas skrifter där hon flera gånger nedtecknat hur hon blivit genomborrad av en ängels pil och hur den enorma smärtan bundit henne samman med Gud. Bernini verkar dock ha tolkat bort själva smärtan.

Idag har jag flyttat tillbaka till det blå rummet, där jag har påbörjat en kolteckning av en byst.

Här är min första långa modellpose, 5 veckor, i kol.

Som förberedelse gjorde jag denna Master Copy.

 

Och här är den sista blyertsteckningen jag gjorde innan jul, 1 vecka.

Jag blev klar med min första tredimensionella uppgift lagom till jullovet. Det här är den första av många gipsavgjutningar som jag kommer att teckna i kol, för att öva ljus, skugga och halvtoner för att skapa form och volym. Skolan har en hel del olika avgjutningar att välja på, men man börjar med en liten och får sedan svårare och svårare uppgifter. Det ska bli spännande!

  

Den senaste månaden har jag ägnat åt att lära mig hantera kol, genom en fjärde Bargue-teckning på samma svårighetsnivå som den förra (de kommer till och med från samma museum), men i lite större format: Capitoline Ariadne (eller Venus). Så nu har jag arbetat mig upp från Venus fot till hennes huvudknopp, och avslutar Bargue-delen av utbildningen.

Det kan tyckas som att håret skulle vara det svåraste, men det tog bara tid. Det svåraste var att få till profilen. Bargues till vänster, min kopia till höger.

Så här ser statyn i Kapitolinska museerna ut, fast Charles Bargue verkar ha haft en annan staty av samma typ som förebild för sin litografi, eftersom håruppsättningen är något annorlunda.

Eftersom jag nu är introducerad för kolet kommer jag snart att övergå till det helt (jag behöver bara färdigställa en kopia av en modellteckning i kol också innan jag kan teckna även modellen i kol). Och nu när kopiorna är klara blir det tredimensionellt som gäller. Alldeles på riktigt alltså.

Den första uppgiften är att teckna en enkel gipsavgjutning, och jag har idag arrangerat detta öga så att det ska falla intressanta skuggor på det. Det här ska bli kul! Jag har också fått en ny arbetsplats som är anpassad för vägghängande föremål.

 

Jag har avslutat min tredje och sista Bargue-kopia i blyerts. Den tog ungefär lika lång tid som de första två tillsammans. Litografin är gjord efter en bronsbyst av Lucius Junius Brutus, grundaren av den romerska republiken, som finns i Kapitolinska museerna i Rom.

Till vänster Bargues litografi, och till höger min kopia (dock ur en något annorlunda vinkel):

 

Nu har jag påbörjat en Bargue-kopia i större storlek i kol, och så här ser min arbetsplats ut idag: